kevinstorsveden.blogg.se

Efter mycket om och men, så övertygades jag av min bästavän att träffa honom nu på natten.
Att en person kan få en så himla glad.
Alla borde ha en vän som jag har. Som ställer upp dygnet runt, oavsett vad det gäller.
Jag mötte honom med en ledsen miin och gick därifrån med ett leende som gick från ena örat till det andra.
Att skratta tills man gråter med någon som betyder så mycket för är verkligen balsam för själen!

Prata om allt från himmel till jord och bara känna att fan, de spelar ingen roll vad jag säger, jag får ändå säga det.
Till en vän, de är fan något speciellt.
Okej nu låter de som jag är kär i Albin, men man skulle fan kunna jämföra det så.
Eller ja.. Ni fattar!

Nu är det ändå dax för mig att gå till sängs, imorgon väntas de slipning av ett x antal plattor som ska oljas in och fixas till!
Hoppas ni har det bra, så skriver jag så snart jag kan igen!

Kevin

Hejåååå.
Ikväll är en sån där kväll åter igen.
Har haft en helt okej dag med jobb på eftermiddagen och lirat massa fotboll med min absolut bästavän och bara rensat tankar och snackat. Trots allt, när jag väl går in och stänger dörren. Är ensam. Så kommer dessa jävla tankar och vanföreställningar av mig själv.
För mycket tankar, frågor och ouppklarade svårigheter.
Stress, som jag inte haft innan.
Sjukt hur ensamheten kan göra en?
Jag menar, ja jag är född i fel kropp.
Man får säga fel namn, fel pronom.
Men varför tar de så mycket?
Sjukt.

Men ja!
Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.
Får försöka ta en dag i taget tills jag får min diagnos helt och hållet.
Får mina jävla hormoner jag velat ha sen födseln..
Thats life antar jag!
Nu blev allt kladd och lite extra skrivning för att gottgöra att jag inte skrivit på länge!

Vi hörs när vi hörs!

Peace
Kevin Storsveden